Som för de flesta komiker finns det inga alternativ för Elin Nordén. Allt det fantastiska med att uppträda som ståuppkomiker och få andra att skratta överväger det jobbiga som också följer med. Här är berättelsen om hur Elin blev kär.

Jag har sysselsatt mig med ganska många saker under årens lopp. Både studier och olika arbeten, men jag har aldrig varit riktigt säker på vad jag egentligen ville göra av mitt liv förrän jag testade stand-up för första gången för ungefär tre år sen.

Stand-up comedy var det första jag sysslat med i hela mitt liv där alla toner i mitt hjärta slog an samtidigt, och det är inget man skojar bort! Att det sedan råkade vara en av de svåraste scenkonster som överhuvudtaget finns visste jag inte om då. Den insikten har jag fått efter hand tillsammans med en hel del hårda lärdomar helt enligt läroplanen.

Men oavsett vilket så fanns det inget annat alternativ för mig personligen än att verkligen ge detta en ärlig chans. Och det tror jag att jag gjort. Och jag tänker fortsätta att göra det.

Första gången jag fick en publik att skratta var på gymnasiet under en föreställning av "I väntan på Godot". Jag var slaven, som har en monolog på tre sidor utan innehåll, sammanhang eller punkt. Och jag tappade bort mig. Eftersom monologen är så förvirrad i sig så märkte ingen något förrän jag mitt i allt svammel sa:

- "Och om nu sufflösen kunde öppna käften skulle jag bli glad."

Det var en ytterst oplanerad punch-line från min sida men publiken började i alla fall asgarva. Vilken obeskrivlig känsla!

Det ligger en sån styrka i att kunna behärska humor, att kunna förmedla glädje till andra människor. Och det känns som ett viktigt och hedersamt uppdrag, särskilt när man ser så mycket tråkigheter omkring sig nuförtiden. Ta bara Expedition Robinson, det är klart att folk behöver muntras upp!

Jag har träffat så många sura människor som verkligen behövt få sig lite humor till livs. Speciellt när jag jobbade inom Skånetrafiken. Ta en skåning och så retar du upp honom genom att låta honom åka med en ickefungerande kollektivtrafik, sen går du fram till honom och frågar om han vill fylla i en marknadsundersökning efteråt. Det har varit mitt jobb.

Men alla var inte sura, en del var bara mysko. En gång kom jag fram till en kille och frågade om han ville fylla i en undersökning, och så svarade han att han inte kunde för han inte såg så bra eftersom han hade emaljöga. Jag hade nöjt mig med den förklaringen, men killen gräver ut ögat och håller fram det i handen liksom för att understryka sina ord. Vad säger man då?

- "Hmm…Välskött!"

Förutom att jobba som marknadsundersökare i Skånetrafiken har jag också arbetat som volontär i Lettland. De två arbetena var ganska lika i flera avseenden, ingen tillgång till tolk och så förbannat dåligt betalt (jag har senare fått förklarat för mig vad ordet "volontär" betyder).

Men på Skånetrafiken fick jag faktiskt en tjänsteförmån, nämligen gratis resor i Skåne. Nu utnyttjade jag aldrig den förmånen, för det hände sällan att jag efter nio timmars arbete ombord på en buss tänkte:  "Nej, om man skulle ta en liten gratistur nu kanske?"

Det är som jag tidigare nämnt otroligt svårt att göra stand-up. Jag har också upptäckt att en av de riktigt stora utmaningarna i sammanhanget är arrangörerna. Åtminstone en del av dem.

- "Mikrofon? Jo då det har vi" (Men den sitter fast i en röd sing-a-long bandspelare, om det funkar bra för dig?)

- "Ljus på scen... Ljus... jo, det tror jag vi har..." (Hemstöpta, för känslans skull.)

Nedanstående svar fick jag efter att ha frågat om detaljerna för ett arrangemang, om PA, ljus etc:

"Vi ska på en personalresa och vill gärna ha en ståuppkomiker med oss. Tanken var att ståupparen skulle roa under bussfärden som typ reseledare fast med ståupp-gags."

Låter verkligen som en störtskön idé. Eller inte.

- "Vet ej hur ljudanläggning eller mick är i för kvalitet."

Gillar du gambla? Köp en trisslott istället.

- "Scenljuset är bussens takbelysning och dagsljus."

Man kanske kan be en långtradare ligga bakom med helljus?

- "PA vet jag överhuvudtaget inte vad det är"

Eller en penninglott kanske?

- "Nykterhet är hyfsad, i alla fall på vägen ner..."

Busschauffören är nykter.

- "...på hemresan behövs ingen underhållning."

Då är resan extra spännande eftersom också han är packad.

Men hursomhelst är jag helt såld på stand-up comedy, det bara är så. Trots hårt slit och en hel del kamp mellan varven. Att få stå upp och roa en publik med sin egen humor som enda tillgång är så fantastiskt så det går oftast att stå ut. Och när det inte går att stå ut så gör jag det ändå! För jag vet att de där tonerna i mitt hjärta kommer att ljuda igen. Och igen och igen... Möjligen skulle jag kunna bli poet också märker jag nu.

Skriven av: Elin Nordén
Publicerad: 2004-10-05