Zeid Andersson skriver dagbok för stand-up.se. I den sista av tre dagböcker ger hon oss hela sanningen om sitt liv som komiker i värsta dockusåpastil. Eftersom du alltid velat veta, här kommer svaret på - Vad gör en komiker i september?

En hetsig spännande månad med utmaningar och så till sist en upplevelse.

1/9
Stiger upp halvfem, det är synd om mig. Ska vara i Malmö kl 9.30 för ett dagjobb. Gör inslag under hela dagen, kul blir det, är inte klar förrän 19.00, väntar i ett trist rum på att klockan ska bli 21 så jag kan åka till centralen och ta nattåg hem.

2/9
Frukost på Centralen. Repeterar mellan 9-15. Åker sen till Södra teatern för att (i ett litet utrymme) underhålla 9 personer. Vi blir som en liten familj, det känns som att showa i någons vardagsrum. På kvällen är det möte inför klubbstarten på VIKK med alla inblandade komiker.

3/9
10.00 börjar dagens repetition, hos tandteknikern... Vi ska sjunga i bettskenor (var får man alla ideer ifrån?) och sånt måste passas in. 11.00 är vi klara och går därifrån alla med rester av "avtrycksdeg" runt munnen. Vi tycker själv att vi är rätt smarta. Och roliga.

6-10/9
Repetitioner hela veckan. Nya steg, nya repliker, sjung rent för helvete! Och kan tio delfiner på Kolmården göra volter exakt samtidigt i luften ska väl vi fyra kunna flytta högerfoten samtidigt? ELLER? Nu tar vi det igen...

13/9
Första repet på Mosebacke. Allt går bra, vi löser praktiska problem.

14/9
Upp tidigt igen. Måste vara i Nynäshamn för att kliva på Teaterbåten som avgår 09.00. Jag är engagerad som "Rolig talare", håller på 1 timme inför 300 telefonister och pratar främst om kommunikation. Jättekul!

15/9
Repetition och Liten jävla pressvisning på Mosebacke.

16/9
Repetition.

17/9
Kostymrepepetition! Det är alltid spännande... Sitter plymen? Säkerhetsnålar, kardborre... Allt planeras nu i detalj. Och Lasse Karlsson regisserar mellan varven. Han är ögat utifrån, trygg och tydlig och rolig.

På kvällen har jag jobb inför en samling trötta lärare som ska ha lite stand-up till kaffet. Dom är en rörande tacksam publik.

18/9
Mera repetition... Sista putsningen med koreografen Roger Lybeck.

19/9
Ledigt!

20/9
Litet jävla sångrep, vi ska sjunga i TV i morgon på "Gomorron".

21/9
DAGEN D. Vi träffas på SVT, sminkas, och 7.20 sitter vi i morgonsoffan och sjunger i våra nya färgglada bettskenor. Lite småfalskt, men kul! Taxi till Mosebacke.

10.00 Genomgång av showen före lunch
13.00 Genrep. Det funkar (med 10 pers i lokalen)
17.00 Vila, äta och mental samling
20.00 Då kör vi brudar! "Showen-roll!"
22.00 Äntligen champange!

Det är över och publiken var lika glad som vi! Kvitt, kviddevitt! Jag tappar rösten direkt efter sista numret. Sitter korkat kvar och kraxar och pimplar bubbel - nån jädra glamour ska man väl ha...

22/9
Pressmöte på Restaurang Victoria, det är nu exakt en vecka kvar till den premiären. Rosslar fram mina svar på journalisternas frågor, fast jag borde hålla flabben.

Kvällens föreställning av "En liten jävla krogshow" blir på många sätt t.o.m. bättre än premiären, även om jag har låtit bättre i mina dar.

24/9
Idag står det Hjo i almanackan, åker 12.00, framme 16.00. Det är ett Creme Fraiche jobb, och jag och kollegan Ann-Sofie använder soundchecktiden till att byta stämmor och få min röst att räcka en hel föreställning. Det gör den, även om jag låter ovanligt lik en bakfull Micke Jagger. Stökig med glad och delaktig publik.

26/9
Feministfestival på Cafe 44 i Stockholm. Den lilla jävla kvinnorörelsen gör ett bejublat inslag på 20 minuter. Kul att se alla, mest unga, flickor och kvinnor asgarva och jubla åt fyra tanter i paljett. Sitter en stund efteråt på ett fik och ser över min ståuppakt i showen som jag inte är helt nöjd med. Det har fått stå lite åt sidan för allt annat som behövt skrivas och övas in till showen.

Senare på kvällen träffas Ami, Minal och jag för att välja musik till premiärkvällen på VIKK. Det tar sina timmar men vi är nöjda när vi skiljs framåt natten.

27/9
Ledig hela dagen! Gör ett tafatt försök att vara husmor en stund. Sen tar jag tag i ståuppakten igen. Efter några timmar känns det som jag får till det.

Har möte med teknikern på Vickan kl. 21.00 för att få instruktion om hur allt funkar där. Vi kommer att själv sköta tekniken på VIKK under kvällarna.

28/9
På Mosebacke kl 15.00 för att fixa i ordning inför lilla jävla showen. Det är mycket pyssel bakom scen. Rösten är nästan helt återställd vilket är väldigt befriande. Kvällen blir rolig och nu sitter ståuppen som den ska! Vi får också veta att hela säsongen är utsåld. Nu är det bara att jobba, fortsätta att slipa på detaljer och se till att publiken alla kvällar får det dom betalt för – och lite till!

29/7
VIKK Victoria Komedi Klubb slår upp portarna. Vi har jobbat hårt alla sju på att planera klubben och inte minst premiärkvällen. 400 gäster räknar vi med och vi är oroliga för att alla inte kommer att se och att det kanske blir stökigt och snackigt i de bakre leden...

Vi träffas på eftermiddagen, soundcheckar och pratar igenom kvällen, möblerar på bästa möjliga sätt, riggar "röd lampa" så att ingen komiker drar över tiden. Vid sjutiden början gästerna komma uppför den röda mattan. När showen drar igång känns det direkt: Dom är på vår sida! Gör vi bara ett bra jobb är kvällen en succé.

Det gör vi och det blir det! GUUUUD så skönt! Trots rundgång, trängsel och lite småstrul blir det en enormt lyckad kväll med toppstämning – precis den "glamourpremiär" vi annonserat och önskat.

Det är den här positiva varma stämningen vi tänker jobba för alla kvällar på den här klubben. Vi dricker champange (förstås) och gratulerar oss själva, varandra, våra gäster och Victorias krögare Stefano till att han satsat på klubben.

30/9
Sätter mig tillsammans med maken på tåget mot Göteborg. Där ska vi se vår gemensamma idol, den store Eddie Izzard! Vi har fått platser alldeles intill scenen, och jag blir skitnervös när jag fattar hur nära han kommer att stå.

Och plötsligt står han där! Magen pirrar, det ligger en intensiv förväntan i luften. Han är så nära att jag ser alla hans rynkor, tom att han är lite röd i ena ögat, men inte minst ser jag gnistan som lyser i båda hans ögon, engagemanget och passionen. Han är en riktig människa. Jag lutar mig framåt, uppslukas, sugs med, är förlorad...

Skriven av: Zeid Andersson
Publicerad: 2004-10-05