Mackan Andersson är en rolig frälsningssoldat. Som alla komiker är han ständigt på jakt efter nya saker att prata om. Men hur går det egentligen till när man skriver nytt material? Här delar Mackan med sig en av sina metoder.

Alla som sett samma komiker mer än en gång vet att stand-up comedy faktiskt inte undantagslöst är improviserat.

Givetvis påverkas varje föreställning av helt unika faktorer som t ex att någon tappar ett glas, ett speciellt företag är på fest, vägen till toaletten går precis framför scenen, och så vidare. Allt det sätter således komikerns förmåga att improvisera och anpassa sig på prov.

Men vissa delar av det som sägs och sker på scenen är inte improviserat. "Material", på komikerspråk. "Skämt" för oss dödliga som pratar svenska.

När jag gick grundkursen i comedy på Dramatiska Institutet lärde vi oss att ett snitt på tre till fyra skratt i minuten var eftersträvansvärt. Det handlade då för oss främst att utrota nybörjarfelet att skriva för långa skämt. Att vänta för lång tid innan "det roliga" kom. Och vi strök, skrev om och strök igen för att kondensera och koncentrera fram det roliga, för att få våra egna erfarenheter att mer likna de skämt som "riktiga" komiker drog på scen.

Någon gång under andra veckan lärde vi oss en ny term – "oneliner". En oneliner är ett specialfall av skämt, där skämtet är mycket kort. Helst bara en enda mening (eng. "line"). Fördelen med den typen av skämt är att man kan få ett snabbt skratt, vilket kan betyda liv eller död i exempelvis en inledning, när man står på scen.

Vi fick också någon slags övning för att skriva oneliners men jag får erkänna att jag vare sig kommer ihåg den, eller att det lyckades speciellt bra för mig.

Först ett år senare kom jag fram till hur man kan göra då jag gjorde en annan övning fel. Många av mina oneliners är liknelser. Och så här gör jag:

1) Ofta ska man skriva om ett ämne. Det kan vara golfskämt till en fyrtioårsfest, skämt om kommunal förvaltning till ett företagsgig eller något helt annat. Idag – mest för att välja ett ämne väljer jag "att gå till psykologen".

2) Välj ut ett ting som absolut inte har med saken att göra. Se dig omkring och välj det första du kommer på. Mitt val blir en kaffekopp.

3) Brainstorma en liten stund om egenskaper hos detta ting. I fallet "kaffekopp" kan en lista se ut så här:

Kantstött, dekor (blommig), varmt innehåll, öra, bittert när det kallnar, sur känsla i magen, kafferep, med en kaka, svart, aromatiskt, finmalet, kaffefilter, guldkant på tillvaron, när du får oväntat besök, ekologiskt

Fortsätt gärna längre. Vanligtvis blir det både bättre och lättare ju längre du kan hålla på.

4) Nu, men först nu, försök att hitta gemensamma nämnare ur listan. Vilka egenskaper har dina, helt olika, företeelser gemensamt? Är kanske "Att gå till psykologen" något som får dig att känna dig finmalen? Eller sätter det guldkant på tillvaron?

5) Alla goda ting är tre, sägs det ju, och det stämmer otroligt väl in på comedy. Välj ut tre exempel (inte fler, även om det finns fler grejer som passar in. Välj de tre roligaste och välj bort de andra) och lägg det mest drastiska exemplet sist.

Mitt exempel blir något i stil med: "Att gå till psykologen får mig alltid att känna mig som en kopp kaffe – Även om dekoren på utsidan är fin, är insidan svart och ger en sur känsla i magen".

Eller kanske "Ett samtal med psykologen får en att känna sig som en kopp kaffe – kantstött, bitter och finmalen."

Kanske inte de bästa skämt jag skrivit, men nu är de ju faktiskt bara exempel. Och ditt första skämt lyckades säkert mycket bättre än mina. Och annars är det ju bara att välja ett annat associationsobjekt.

Faster Margit kanske är som en Delicatodammsugare – grön och brun på utsidan, men insidan är gårdagens rester dränkta i sprit?

Eller är kyrkan som ett gammalt piano – allt är svart eller vitt och ofta blir det dålig stämning?

Eller är rent av din egen komik som en tallrik jordgubbsfil – enkel, billig och med tveksam smak?

Lycka till!

Skriven av: Mackan Andersson
Publicerad: 2004-08-01