Varje månad utser stand-up.se månadens komiker. Utmärkelsen går till en person som skimrar extra mycket just nu, någon som lyckas skapa en magisk atmosfär från scenen. I juni går utmärkelsen till den ständigt aktuella Anna-Lena Brundin.

Du får utmärkelsen därför att du med en blandning av charm, budskap och fantastisk stand-up comedy år efter år fortsätter att vara en av Sveriges bästa ståuppkomiker.

Åhh, det bara för mycket! Jag gör mitt bästa, det är allt liksom! (skrattar)

Jag har aldrig sett dig göra en dålig föreställning. Hur hög är din lägstanivå?

Det händer sällan att jag gör en dålig föreställning faktiskt. Jag ser till att ro i land. Mina rutiner är rätt späckade av ståuppskämt och så har jag uppträtt så mycket att jag kan luckra upp rutinerna och redigera dem på plats. Om jag märker att publiken inte har tålamod till en rutin jag så släpper jag den. Hoppar direkt till en annan och kommer tillbaka till den första sen. Jammar! Det är ett väldigt bra sätt att bryta isen. Om man är upplåst i långa rutiner med planteringar och sedan kommer punchen, det är i och för sig charmigt när det funkar... Det fungerar om man har en sittande, tålig, nykter publik. Men ibland måste man vara ständigt på hugget, här och nu, med en massa oneliners - och ändå ha en röd tråd.

Vad är det svåraste med att vara ståuppkomiker?

Att förnya sig - det klassiska. Det är också lätt hänt att man hamnar i ett fack. Mitt fack har ju varit väldigt mycket det här med kvinnligt och manligt. Inte bara att kolla in det, utan att jag har ett feministiskt budskap. Att jag vill någonting. Därför har det blivit ganska "seriöst".

Är det bra eller dåligt?

Det är ju bra, och det är ju kul! Men med åren blir det så här: "Ja, hon skriver oss på näsan blablablabla..." Kan ju folk tycka. Nu är det skönt att kunna vara lite tramsig. Att bara vara rolig utan något budskap. Det jobbar jag på nu.

Då kommer vi osökt in på att du just nu är aktuell med "En Liten Jävla Krogshow". Vad tycker du är roligast, att arbeta ensam eller i grupp?

Att stå ensam på scenen och ha full koll, tillsammans med publiken, det är fruktansvärt roligt. Magiskt. När man är flera på scenen - då har man ju inte full koll på samma sätt. Men då delar man "innan" och "efter". Det är kul att tillsammans sitta och vara självgoda efteråt: "Fan, vad bra vi var!" (skrattar). Så jag vill göra både och.

Hur skiljer sig själva klimatet för stand-up comedy idag från när du började?

När jag började så var det en nyhet, en sensation. Idag känns det nästan som att belackarna har gett upp och tänker: "Ja fan, det här kommer nog att fortsätta." Det tycker jag är jättekul, en seger! Jag tycker att det är lättare att vara ståuppkomiker idag jämfört med för några år sedan när vi jämfördes med trötta trubadurer. Vad är det för något fel på trubadurer? Bra trubadurer är skitbra! Idag är det inte i sig så fult att vara komiker. Idag är det också fler komiker och det kommer nya hela tiden.

Är det bra att det kommer så många nya komiker?

Publiken bestämmer vem som ska få vara kvar, det är en naturlig utslagning. Alla bra komiker är välkomna, det är väldigt bra för branschen.

Vad ska du göra i sommar?

Jag ska vara ledig fram till slutet av juli. Sedan ska jag repetera in "Los Brundinos", en föreställning med stand-up comedy och latinsk musik. Jag kommer att göra föreställningen tillsammans med Mikael Jöback på piano, Jonas Dominique på kontrabas och Mikael Augustsson på bandoneon. Vi spelar mellan 3-12 augusti på utomhusscenen "Lasse i Parken" på Söder.

Länk - Lasse i Parken
Länk - Biljettinformation "Los Brundinos"

Intervju: Jonas Ljung
Publicerad: 2004-06-01