Thomas Oredsson är framgångsrik som både ståuppkomiker, skådespelare och regissör. Och så lär han ut stand-up comedy. Här är hans tankar kring lärandeprocessen. Går det verkligen att utbilda någon till att bli ståuppkomiker?

Kan man bli en rolig fan på en veckas kurs?

Självklart kan man det, men inte vem som helst. Grundfrågan är ju den eviga: Kan man lära sig att bli rolig? Jag har under flera år varit lärare i det något udda ämnet stand-up comedy, både tillsammans med Adde Malmberg och på egen hand.

Oftast har man som lärare en möjlighet att "sålla" bland de sökande, med hjälp av ansöknngshandlingarna, referenser och intervjuer. I sådana fall är förutsättningarna för ett bra samtal mellan "lärare och elev" goda, vilket inte alltid är fallet då kursarrangören tillämpar metoden "först till kvarn" vid antagningen.

Det är ingen skillnad på att lära ut "rolighet" jämfört med bilkörning, matematik eller matlagning. Problemen är alltid de samma: Förutfattade meningar, prestigetänkande, lättja etc.

Att lära sig stand-up är i huvudsak ett praktiskt arbete, tufft och slitigt. Skriva ner sina skämt, bestämma sig för hur skämten skall levereras till en publik, rent praktiskt framföra dessa för en reell/tänkt publik samt därefter utvärdera det man gjort; från ax till limpa.

Man måste tåla många misslyckanden, pröva sina skämt flera gånger, uppleva publikens tystnad och ogillande och ändå utsätta sig för "skarpt" läge, om och om igen. Det är oftast mycket jobbigt, inte minst psykiskt. Hur lär man ut det?

Min övertygelse är att man bäst bygger upp den psykologiska motståndskraften genom en rak och tydlig kommunikation mycket tidigt i samspelet mellan elev och lärare. Alla utbildningssituationer jag varit med om har startat med att eleverna har fått redovisa uppgifter de fått sig tillsända innan kursstart. Exempelvis har alla eleverna fått i uppdrag att skriva tre-fyra minuter om den ort/plats de växt upp på, de framför sitt "material" och får mina, samt de övriga elevernas, reaktioner på det de gjort.

Det är inte sällan nybörjare gör identiska misstag och misstagen är ofta ganska många. Förbluffande nog är det väldigt sällan som det INTE finns guldkorn att hämta mitt i dyngan. DET kan man lära sig på en kurs; det finns nästan alltid nå't användbart i det jag skriver!

Problemet är att lyfta fram det, så att publiken ges möjlighet att upptäcka det. Man kan kasta om ordningen på sina skämt, så att säga byta ut omgivningen. Man kan ändra sin attityd; nå't man tar avstånd ifrån kan bli nå't man propagerar för; något allmänt vedertaget och vardagligt kan göras unikt och sensationellt.

En nybörjarmiss kan vara att man inte definierar sina åhörare: har de sett filmen jag pratar om, finns det fungerande lokaltrafik där jag befinner mig, onanerar inte ALLA med "fel" hand, vilka partisympatier är dominerande här, vilken musiksmak är gällande för den här åldersgruppen..........?

Frågorna är oändliga och måste ställas varje komiker som vill bli framgångsrik. DET kan man lära sig på en kurs; publiken kan inte skratta åt nå't de inte känner igen!

Vad är det som gör att man lyssnar mer på, skrattar mer åt och tycker mer om vissa komiker än andra? Det handlar ofta om: Att bry sig om publiken, se till att komiker och publik går hand i hand. Ta reda på vilka de är, så långt det går (åldersammansättning, könsfördelning, profession, osv). Att känna efter om de är med, är  intresserade av "ämnet", tycker de att det är roligt?, etc.

Börja med att "visa" dig. Vem är du? Varför är du intressant? Hur tänker du? Bjud på ett litet smörgårdsbord för att "treva" på publiken, det ger dig en möjlighet att avgöra vad som är lämpligt att prata om. DET kan man lära sig på en kurs; publiken ger en total främling väldigt få chanser!

Vad är roligt? Finns det geografiska skillnader i vad som är roligt? Varför skrattade de igår, men inte idag? Hur fort skall jag prata? Vad skall jag ha på mig? Smink? Frisyr?

Det komikern tycker är roligt ÄR oftast roligt, problemet kan vara "översättningen/förklaringen", eller komikerns självförtroende. Självförtroende är en färskvara och tre uteblivna skratt förstör ofta det fjärde skämtet.

Erfarenhet och rutin hjälper varje komiker att välja vad han/hon skall "köra" för material beroende på tid och plats. Det som publiken tyckte var vansinnigt roligt ena kvällen kan falla platt till marken kvällen efter p.g.a. brister i timingen. Leveransen av ett skämt är lika viktigt varje gång, och slarvar man blir det inte lika kul som när allting går rätt.

Känsla för vem/vilka som sitter där ute, vad de vill ha och hur, är även det som kommer med åren. Kanske...

Kläder, utseende och inställning... Vem är det publiken ser/möter? Vem vill komikern att publiken skall tycka att han/hon är? Vad tror komikern att publiken ser?

Självförtroende, erfarenhet och rutin, timing, intuition och självkännedom är definitivt inget man lär sig på en kurs i stand-up comedy. Men man kan få hjälp på vägen. Få tips och råd, så att man kan hjälpa sig själv, så att man får lust att fortsätta. Så att man får kraft att stå ut inte bara stå upp.

Skriven av: Thomas Oredsson
Publicerad: 2004-05-08